Idag för exakt ett år sedan somnade min fantastiska farmor sakta in. Hon lämnade efter sig en stor saknad och en familj som alltid kommer att minnas henne som den underbara människa hon var. Önskar att jag hade kunnat vara med och tända ett ljus på graven idag :(  Jag kan nog med gott samvete säga att hon alltid har och alltid kommer att betyda mycket för oss allihopa.

En bild på farmor.

Hon var alltid så glad. Det är så få gånger jag överhuvetaget har hört henne höja rösten att jag inte kan påstå att jag minns det. Hon fanns alltid där hemma. Gjorde våfflor åt smålänningarna nästan oavsett vilken tid dom kom :P Det var mys. Jag minns hur jag alltid förhörde henne på vilket landskap som hör till vilken blomma och djur om jag inte minns fel. Till slut kunde hon alla utan att ens fundera. Det finns hur mycket som helst jag kan sitta här och rabbla upp, men pga att jag är sjuk så orkar jag inte göra det. Får helt enkelt minnas här för mig själv istället. Kanske fyller i någon dag när jag har piggnat till :P

Jag vet så väl att hon inte alls hade velat att vi ska gråta för att hon inte finns med oss mera, det är så svårt. Just nu när jag skrivit här, lagt in en bild och lyssnar på låtarna så sprutar det tårar och känner att det är ingen ide att överhuvetaget försöka hejda det.

JAG SAKNAR DIG FARMOR!