Dagens humör är inte alls det bästa och allt känns bara så fail.

vi har pratat endel om faktorerna i min lägenhet som möjligtvis hjälper till att bidra med att min allrgi/känslighet mot katterna och min astma blir värre och värre hela tiden.

Katterna har varit hos mamma nu i någon vecka och jag känner bara tomhet. Det känns inte som att det är mina katter längre :'(

Jag vet att mamma kommer att kunna ha dom hemma hos sig för att dom ska kunna fortsätta vara i livet, men det känns inte heller bra. Jag vet som nästan ingenting längre :'( Det enda jaag vet är nog att jag inte kommer kunna ta hem dom något mer..It sucks!

Jag kommer också att behöva ta kontakt med högre makter ang riskfaktorerna i lägenheten, det kändes också väldigt tufft just nu.

Andra saker som drar ner på humöret just nu finns naturligtvis också,

men det har jag ingen lust att berätta om i bloggen.

Känner mig inte alls taggad för att åka hem till piteå i dag,

för att sedan ta itu med allt som behöver göras och fortsättas med.