Jag känner mig så less, ledsen å Ivägen, ensam å ja typ allt.

Det känns som att det enda jag är just nu är för barnen.

Fixa allt som har med dem att göra. Sen utöver det existerar jag typ inte.

Jag upplever den här föräldraledigheten som tråkig. Just nu iallafall inte alla dagar kanske.

Längtar tillbaka till jobbet å få se nå annat folk än de som är i husets fyra väggar.

Jag längtar efter egentid, att orka ta tag i mig själv, försöka röra på mig så jag börjar må bättre.

Känns mest som att jag aldrig har tid för nått. (annat än barnen såklart).

Jag trodde att jag mådde bättre, att depressionen hade lättat något.

Just idag känns det som att jag är på botten igen. :(