Som att det inte är nog jobbigt att bara ta sig upp ur sängen och genomlida dagarna, försöka somna på kvällen med alla tankar, känslor och vetskap om vad som komma skall.. Alla jävla måsten hit och dit som verkligen måste göras.

Med gråten i halsen och hjärtat som känns helt trasigt, i en värld som känns precis upp och ner måste man ändå kunna klistra på smilet och fungera som människa..

Jag ork int hejn!!!