Dagen började med att jag hade bestämt att jag och barnen skulle gå till Liten och Stor, öppna förskolan här i sjulnäs.

Angelica skrev på morgonen och fråga om dom kunde hälsa på så jag sa häng med dit! sen kör vi nå lunch och bus hos oss efteråt. Jättemysigt!! Trötta barn och iaf en trött mamma men så fyllt med bra energi!

Lucas sov hela tiden v var på Liten och Stor men stornjöt hemma sen när han hade all uppmärksamhet från brudarna!

Perfekt dag!

Japp, idag är det våran dag.

4 år 6 månader.

Det finns inga ord för hur mycket jag älskar dig, därför försöker jag att visa och berätta det ofta.

<3

Idag tog jag en promenad på förmiddagen, bara storytel och jag. Så välbehövligt!

Sedan efter lunch åkte vi till Nimbys för att låta Tova härja lös litegrann och det gick ju jättebra.

Förutom att hon sprang in en vända i köket så gick det ju även bra att få henne därifrån. :)

Så roligt att vara med henne när hon är glad och någorlunda samarbetsvillig..

Sedan har vi bara tagit det lugnt hemmavid. Grillat till middag mums!

Eftersom Tova somnade i bilen påväg hem och vi åkte en sväng extra får vi sota för det ikväll när hon inte alls är trött och vill inte alls sova verkar det som.

Lucas har precis somnat, det tog ju bara ca 15 min ikväll innan han hade trillat och bökat färdigt.

Dags att se hur det går för mogge och Tova sedan plocka undan och greja..

Då vet ni det.

Ja vad ska man säga om denna grabb! :) 

Glad unge <3

Tova ville att jag skulle komma ut, sa att jag skulle göra mig klar och sedan kommer jag.

Jag grejade på lite sedan tyckte jag att det blev riktigt tyst där ute. Tittar ut, ser ingen Tova. Ropar, inget svar. Går in tar på mig skor, går ut ch ropar mera. Helt tyst och stilla på innergården. Går runt, kollar vägen, går runt huset, går ut till parkeringen och kollar bakom de huset närmast parkeringen, naturligtvis ropades under tiden. Ingenting. Ropar mera, går runt husen igen..

Vid de här laget har hjärtat börja slå ordentligt och paniken och adrenalinet pumpar!

Mamma som är inne med Lucas kommer ut på bron och ropar..

Då kommer hon gråtandes och rädd och gråter efter mamma, från hållet mot parkeringen.

Lilla älskade vännen <3

Hon hade gått ut på parkeringen sedan mot skogen som ligger bakom huset. De jag tror hände var att hon först inte hittade tillbaka.. Men tillslut gjorde hon lyckligtvis det.

Rädd och gråtandes lyckades hon berätta att hon hade gått ensam till skogen.

Jag försökte så lugnt som möjligt berätta att hon inte får gå dit ensam. Utan hon måste vänta på mamma.. 

Känslan att kunna krama henne, ha henne i armarna igen.. Obeskrivligt.

Allt detta var bara några minuter men jag vet inte och vill inte veta vad som hade kunnat hända om det hade dragit ut på tiden och vi inte hittat henne.

Såhär glad var hon iallafall senare under dagen..

Nu ligger hon och sover gott i mormors säng. Älskade barn!

Jag är på bättringsvägen.

Det gör inte längre lika ont, drar lite i "såret" om jag sträcker på mig för mycket.

I veckan är vi i Arvidsjaur för att jag ska få liiite avlastning iallafall. Så får mogge jobba..

Så vet ni det.

Nu idol och sen cracha i sängen.