Jag minns den här dagen för ett år sedan som om det nyss passerat. Jag kommer ihåg känslan inombords, ilskan som steg och steg men jag tog inte ut den på den person som orsakade den. Kommer ihåg hur ont det gjorde och hur tårarna bara rann .. usch!

Jag och M hade ett såkallat "the talk", som resulterade i att han inte ville fortsätta - med oss. Att han inte kände de där lilla extra.

Nu ett år senare så har det tagit helt andra banor, vi har hittat tillbaka till varandra sedan lite mer än ett halvår och har varit sambo i nån månad.

Me like!

Snart all in arbetshelg och jag är så otaggad som man kan bli! Jag vet att det går över när jag väl är där men nu känns det bara jobbigt! Bit ihop, bit ihop!