Den senaste tiden har jag varit tok sugen på snus, hela tiden. Det är nästan jobbigt, hoppas att det bara är en "period" och att det går över snart.

Jag slutade för att jag ville och har egentligen inte ändrat åsikt om det. Det vore ganska bortkastade 1 & 1/2 år om jag gav upp.

Ibland, kanske just nu mer än någonsin så saknar jag det. På morgonen när jag har borstat tänderna mmmm underbart!!, när jag kör bil, när det är soligt ute, efter maten, på kvällen när jag har borstat tänderna och lagt mig och läser ett tag innan jag somnar och kanske mest av allt lukten och ljudet när man öppnar en ny dosa, att den alltid finns i närheten och har en självklar plats i väskan, i jackan, brevid sängen. Finns oändligt många onämnda situationer jag skulle kunna lista upp när det är gott med snus, men det ids jag inte nu.

Vad jag absolut inte saknar är behovet - att jämt måste ha helt enkelt, paniken när man inte vet var den är eller när sen är slut! Humörsvängningarna som beror på nikotinbehovet.

Jag är ganska nöjd över mig själv ändå! Duktiga mig.