Jag tycker inte om när personer i min närhet säger en sak och gör en helt annan! Jag är absolut inte alltid ängel, det säger jag inte men jag försöker verkligen att göra det som har blivit sagt och stå för det jag har lovat! Om om så inte blir fallet brukar jag oftast säga till och ha en bra anledning, inte bara säga ingenting och hoppas på att allting rinner ut i sanden? Jag vet inte. Blir så irriterad när folk gör precis tvärtom.

Å så när folk är helt okontaktbara på länge kan göra mig vansinnig. Speciellt när man har hört av sig, försökt få tag i en person och man lixom bara får inge respons alls.. Inte ett ljud, inte ett svar via sms, telefon, röksignaler vad som helst. Man undrar ju, varför? Vill inte personen i fråga ha med mig att göra eller har det hänt nått?! När sådant här uppstår handlar det oftast om en vän i ens närhet. När ska man dra en gräns? Hur mycket och vad ska man acceptera som medmänniska?

Tankarna snurrar och jag lär förmodligen aldrig få nått riktigt svar! Det man inte förstår ska man lämna - sägs det!?